Bandmask hos hund

Vuxna bandmaskar lever i rovdjurens tarmar och lägger ägg som kommer ut med avföringen. Om ett bytesdjur får i sig ägg utvecklas ett mellanstadium av blåsor med larver i dess inre organ, dynt. När rovdjuret sedan äter upp bytesdjuret utvecklas dynten till vuxna bandmaskar i rovdjurets tarm.

Rävar eller hundar som smittas av rävens dvärgbandmask blir inte sjuka själva. En människa som får i sig ägg kan utveckla dynt, och därav bli svårt sjuk. Människan blir då bandmaskens mellanvärd.

Lösspringande hundar som fångar och äter gnagare löper en mycket liten risk att smittas av rävens dvärgbandmask som nu finns i Sverige. Ingen hund har hittills visats bära smittan; av tretusen undersökta rävar hittades 4 st med denna bandmask.

I dagsläget rekommenderas inte avmaskning av hundar mot rävens dvärgbandmask. Däremot kräver Norge avmaskning före inresa, eftersom rävens dvärgbandmask hittills inte hittats i Norge.

Hundens bandmask förkommer bland jakt- och gårdshundar som fångar och äter upp smågnagare. I avföringen eller i pälsen runt ändtarmen syns risgrynstora, vita, rörliga maskdelar med ägg i. Hunden kan magra, få ful, stripig päls, lös avföring och verka allmänt otrivsam. Människa är inte mottaglig för hundbandmaskens ägg. För avmaskning fungerar medel som innehåller prazikvantel såsom Droncit. Kombinationsmedel som tar ”allt” bör undvikas för att minska risken för resistensutveckling. Det är ett lika stort problem som för antibiotika.

Hunden fångar sedan nya råttor och smittas igen. Behandlingen kan behöva upprepas flera gånger.

Våra rekommendationer bygger på undersökningar vid SVA, www.sva.se.